Pop-Up's kennelblogg

31 mars. Vi har haft två av våra barnbarn här i helgen, Andreas och Emelie. Vi var först in på maskinvisning på en lantbruksfirma i Köping och där var ytterligare ett gäng Bergendahlare Korv med bröd, kaffe och massor av traktorer att klättra upp i och provtuta var väldigt populärt.

På eftermiddagen åkte vi upp i skogen med saltstenar till de vilda. Det var lite knöligt att gå på vissa ställen och Andreas var väääldigt nära att plurra i en bäck vi skulle hoppa över men han klarade sig med hjälp av lite akrobatik
Ingo var också med, han springer inte iväg utan håller sig nära hela tiden och då får men förtroendet att följa med.

Valparna äter och växer. Mammorna sköter sitt uppdrag på absolut bästa sätt. Solveig och Märta har sina valplådor i vårt sovrum och Nora är i rummet intill. Solveigs valpar är tre veckor gamla idag. Har blivit avmaskade och börjar nu visa liiite intresse för världen utanför lådan. De har också upptäckt varandra, försöker lite tafatt att leka med varandra.

Märtas pojke öppnade ögonen igår på sin 15e levnadsdag. I brist på syskon får han i dagsläget hålla tillgodo med en mjukisleksak….Han ökar nästan lika snabbt i vikt som Solveigs valpar.

Noras ungar blev en vecka gamla i onsdags och i den lådan är det också tyst och lugnt. Tikarna är störst och minst men det kan ändra sig snabbt i den här åldern.

Nu är alla valpar äntligen här!! Det har gått “så där”, dåligt och riktigt bra.

Solveig var först ut. Halva valpningen gick bra och den andra halvan mindre bra. Solveig fick tre valpar på tre timmar, helt normalt för Solveig, hon är lugn och metodisk. Sen tog det stopp. När inget hände på 4 tim ringde jag djursjukhuset i Strömsholm. Var där kl 23 och röntgen visade att det fanns 2 valpar och ett underutvecklat foster kvar i samma livmoderhorn. Kollade med ultraljud och den valpen som låg högst upp, bakom de andra levde.
Eftersom inget hände och vi var oroliga för den valpen som levde verkade ett snitt vara den enda lösningen. Solveig hörde nog min oro för då började hon krysta igen och fick ut den döda valpen. Efter kalkdropp och lite mekanisk stimulans kom också den levande valpen ut, hyfsat pigg trots dramatiken. Den tog snabbt tutte och så var det i alla fall fyra i gänget. Veterinären kunde också “plocka” ut det outvecklade fostret.
Där hade vi turen på vår sida. Efter tre timmar kunde vi åka hem med 4 pigga valpar, 2 av varje kön, alla svarta och en trött Solveig. Hon fick så mycket lovord från personalen! Hon är en riktigt cool hund min bruna pärla
Solveigs valpar, två veckor gamla, tjocka och runda

Så var det då dags för Märta. Hon hade legat lågt i temp under ett helt dygn men var lugn och fin. Började jobba kl 19:30 på fredagkvällen. Kl 21:50 kom en svart hanvalp. Han var pigg och tog tutte direkt. När inget hände på en timma började jag bli orolig, hade ju Solveigs resa färskt i minnet. Gjorde allt jag kunde men efter ytterligare en timma utan en enda värk var jag säker på att det inte var som det skulle och att Märta måste få hjälp. Så bar det av till Strömsholm igen. Röntgen visade att det fanns en valp kvar (vart den tredje valpen som syntes på ultraljudet tagit vägen har jag ingen aning om) och trots medicin och försök på alla sätt kom inte valpen ut. Det slutade med snitt och valpen som plockades ut var död.
Märta mår trots allt bra och det gör hennes lilla son också.

En nysnittad Märta och hennes lilla pojke.

När det tokar till sig är det helt fantastiskt att ha specialkompetens så pass nära. Måste ge en eloge till personalen på Strömsholm som tog hand om mina tikar på ett så proffsigt sätt. Jag brukar säga att man ska försöka hålla sig så långt man kan ifrån veterinärer och stora djursjukhus men när det väl gäller är man otroligt tacksam att de finns

Jag har varit väldigt förskonad från förlossningskomplikationer under mina 27 år som uppfödare så nu hoppas jag att kvoten är uppfylld för många, många år framåt.

Den 20/3 var det då Noras tur. Hon visade som vanligt inga särskilda tecken på att det var dags. Hon åt som vanligt på lunchen men jag hade henne med mig hela tiden för säkerhets skull. Hon började jobba kl 20:15, första valpen kom 20:50 och en timma och femton minuter senare var allt klart. 3 valpar, en hane och två tikar alla svarta. Valparna är pigga och alerta, Nora väldigt lugn och obekymrad. En underbar avslutning på vårens valpningar

Det här betyder att jag inte har lika många valpar att sälja som det såg ut efter ultraljudet. Av 12 beräknade valpar blev det “bara” 8.

Det måste nog bli en kull till i vår….Vera som fyllde 3 år i november måste paras innan hon blir för gammal för att bli mamma för första gången. Mer om det kommer…

19 feb. Kan berätta att alla tre parade tikar är dräktiga!!! Har för första gången gjort ultraljud för att konstatera det.
Såg ganska tidigt att Solveig var dräktig men Märta höll mig på halster…..när hon gått drygt 4 veckor och jag fortfarande inte med säkerhet kunde se om hon var dräktig eller inte beslutade Åsa och jag att boka tid för ultraljud. Det var en ny och spännande upplevelse. Eftersom jag parat tre tikar och det kommer att innebära lite praktiska prövningar tog jag alla tre med för att få svart på vitt hur det såg ut.

Solveig får en stor kull kunde veterinären se….6st!!!!!
Märta är också dräktig, där såg han tre valpar och även Nora ska få tre små ungar.
Om allt går bra och alla klarar sig blir det full fart här i vår. Det ska verkligen bli jättespännande och riktigt, riktigt roligt!!!!

En av valparna från Solveigs förra kull, våren 2018

16/1 Nu är Solveig parad med Ingo. Tre jättebra parningar så där borde det garanterat bli valpar! Det är en stor fördel när man har en egen hane att para med, då är det är mycket lättare att pricka in rätt dygn.
Märta är också parad, där känner jag mig mycket mer osäker på om det blev på rätt dygn. Hanen vi valt fanns på Åland så det var inte så lätt att prova sig fram. Fick helt enkelt boka båt o hotell när vi trodde att det bästa dygnet skulle vara. Det blev två parningar, vid den första var Märta lite skeptisk men dagen efter var hon med på noterna. Nu är det bara att hålla tummarna för att det blir två mellankullar i mitten av mars.
Min dvärgtik Nora ska också paras, hon löper nu. Vågade inte lämna henne hemma när jag och Märta åkte till Åland eftersom hon brukar kampera ihop med Ingo. Märta och hon är halvsystrar och väldigt lika, inte bara till utseendet utan även till sättet så de kom väldigt väl överens. Var nog bra för Märta med lite sällskap och jag behövde inte ha dåligt samvete när jag gick och åt och shoppade lite.

Nu håller vi tummarna för riktigt fina valpar och idag har vi firat att allt gått bra men mest för att det är husses födelsedag!!

26 dec. Då har nästan ett år till gått. Ibland går det inte riktigt som man planerar och det är kanske någon mening med det också. Lilla Vera parades i oktober men gick tyvärr tom. Det var riktigt bra parningar men något var galet och hanen ska ta ett spermaprov för att se om det finns en förklaring där. Vera kommer att paras vid nästa löp istället och det blir förmodligen i mars-april.

Märta ska få sin första kull valpar här hos mig. Hon bor annars hos Åsa i Strängnäs men har varit här så mycket och känner sig hemma här så det ska inte vara några problem. Märta är ju inte en så stor mellanpudel så hanen, en svart italiensk född snygging är lite större men ändå väldigt elegant. Precis som jag gillar
Solveig däremot är en lite större mellantik och ska därför paras med min egna Ingo som lämnat lite mindre valpar. Ja inte några småttingar men lite ädlare i typen och det tror jag kommer passa bra med Solveig. Har ju parat Solveigs mamma Erika med honom och det resulterade bl.a i Greta som jag är vääääldigt förtjust i.

Greta som valp
Nora ska också paras, hon är dvärg men modell större. Hon är mamma till min Doris som jag verkligen gillar. Vet inte vilken hane jag ska välja än, det finns några att välja på.

Nora 1 år.

Det ska bli riktigt roligt att ha valpar igen, nytt år, nya förväntningar

3 juli. Idag har jag skjutsat Thord till Löwenströmska sjukhuset för att ta bort agrafferna i såret. Det såg jättefint ut så nu gäller det bara att sakta men säkert börja träna för att återfå rörligheten mer. Ska tillbaka efter tre månader för koll.

Maggies valpar blev tre veckor i söndags. De har blivit avmaskade och börjat smaka på lite färskfoder. Är väldigt ivriga och smackar och kladdar så det står härliga till

En av Maggies kladdiga pojkar

Julis pojkar blir sex veckor idag! Där är det full fart! Fast de inte är särskilt stora går det i 100 knyck
De är inte lika intresserade av mat som Maggies valpar men äter och det är jag glad över. Juli har stängt igen sin matbar så det vill till att killarna slafsar i sig lite för egen maskin. De väger 780 och 700 gr medan Maggies valpar redan väger mellan 800-880 gr. Kan nog utgå från att Julis pojkar båda blir toy.

26 juni. Nu går det framåt på flera fronter. Thord tränar på och hans knä blir hela tiden bättre och bättre. I går kväll var vi till skogen, jag fick märka på några träd med ett yxhugg för de ska tas ner av skogsmaskinen som avverkar. Thord var med och instruerade Det trodde nog ingen av oss för två veckor sedan. Nästa tisdag är det dags för återbesök med stygnborttagning och det blir säkert skönt.

Julis pojkar blir 5 veckor idag!!! De var ute i valphagen första gången igår….härligt. Kan väl inte påstå att de sprang omkring så värst mycket, det var mer ett litet tultande. Gräset var lite väl långt men det har Erik varit här och och fixat. De hittade på den lilla tygburen och kröp in där efter en stund och somnade. Underbart för valparna. Juli diar inte så mycket längre så jag försöker att motivera killarna till att äta “riktig” mat istället. Går ganska bra men inte är det stora portioner de får i sig….jag som är mellanpudelmänniska i botten blir lite lätt frustrerad….. mellanvalpar äter alltid med god aptit.

Juli och hennes pojkar på “grönbete”

Maggies dvärgpojkar blev två veckor den 24 juni, alla har öppnat ögonen och börjar likna pudlar

18 juni. Förra måndagen fick Thord en ny knäled inopererad. Allt gick bra och jag fick hämta hem honom från Lövenströmska sjukhuset redan dagen efter. Han har självklart ont och tycker att det är frustrerande att inte kunna göra så mycket. Vill att tiden ska gå i raketfart men det kan jag tyvärr inte fixa. Bara att träna på och se fram emot att slippa ha ont.

Både Maggies och Julis valpar växer och frodas. Ökar bra i vikt och tikarna samsas utmärkt tillsammans i sovrummet. Thord sover på undervåningen så vi har båda sängarna för oss själva. Julis pojkar har blivit introducerade till Vom & Hundemat för valpar men avstod vänligt men bestämt….jag fortsätter att bjuda så ska det väl smaka någon dag. Mellanvalparna är mycket enklare, smakar “riktig” mat vid 3 veckors ålder, i det fallet har storleken verkligen betydelse