12 juni. Idag blir Julis valpar tre veckor. Tiden går så himla fort. De är avmaskade och imorgon ska vi försöka fresta med lite “riktig” mat. Undrar hur det ska gå.
Det är tyvärr bara hanarna som är kvar. Tiken började skrika när hon var två veckor och trots alla försök kunde varken veterinären eller jag rädda henne. Kan bara konstatera att något var fel och det är tyvärr sånt som händer. Ingen kan svara på vad det var och varför, bara att något var fel. Det har hänt förut men är alltid lika smärtsamt och frustrerande. Jag hade planerat att spara henne och det kändes så ledsamt och tråkigt. Juli, som var den som insåg först att något var fel, blev lugn när det blev tyst och lugnt i valplådan igen. Hundar har kvar mycket av sina grundinstinkter och har väldigt mycket intuition, något som vi människor till stor del tappat…
Tacksam att hanarna är pigga och alerta och de ser vääääldigt gulliga och trevliga ut