24 sept. Idag på em. valpade Nora!! Det gick jättebra!! Hon är en perfekt mamma min älskade Nora
Hon var lite orolig i natt men gick ut tillsammans med de andra hundarna på morgonen och låg på 37.8 i temp. Alltså inget akut på gång.
Jag badade och klippte Vera på f. och när jag skulle ge hundarna lunch ville Nora inte ha någon mat…aha, nu är det något på G. Hon sprang upp och la sig i min säng…jaja, hon får väl ligga där tills det börjar hända något ordentligt.
14,30 kom barnbarnen Emelie och Andreas hit. De ska sova här när mamma och pappa åker och ser sitt favoritband “Kent”. Tyckte det var jättespännande att Nora skulle få valpar just idag!
Nu hoppade Nora ner i valplådan och började jobba på ordentligt.
14,50 kom första valpen, en svart tik, stor och rund. Hon kom med baken först men det gick jättebra i alla fall. Nästa valp kom 15,30 en svart hane, också han rund och go.
Alice, Emelies kusin kom också hit, hon ville leka men det här med valpning var mycket mer spännande!!! Barnbarnen tyckte inta alls att det var otäckt, bara spännande och gulligt. 16,15 kom sista och största valpen, också det en svart tik!!!! Vilken kanonkull, precis vad jag önskade mig.
Valparna är pigga och alerta, letade och hittade tutte direkt! När Nora varit ute och fått lite att dricka la hon sig i lådan hos sina små och lugnet tog vid
Vi började prata om namn och jag berättade att Andreas och Emelies mamma, Helena, fick en hund när hon var 12 år som hette Sandra. Hon hette Delicados Yabadabadoo i stamtavlan och det tyckte alla var ett häftigt namn så det ska valpen som är tänkt att stanna här heta. Ja inte Delicados förstås…..Pop-Up´s Yabadabadoo och Andreas tyckte att hon ska kallas för Doris. Så får det bli, Pop-Up´s Yabadabadoo, hoppas att hon blir lika glad som sin namne men inte rymmer lika mycket. Har aldrig jagat en hund så mycket sedan dess (hon var född 1989)…..hon jagade allt hon såg, plogbilen, cyklister, rävar och harar, katter, fåglar, fjärilar, ja allt. Jag kunde få stopp på henne om hon inte var längre ifrån mig än två meter när hon fick span på något. Var hon 2,5 meter ifrån slängde hon en blick på mig som sa “kommer snart, måste bara…..”
Hon kom alltid tillbaka men inte förrän hon själv tyckte att hon var färdig. Jag kunde gå och ropa hur länge som helst, rätt som det var stod hon vid min sida och viftade på svansen och såg ut att fråga “vad skriker du för??? jag är ju här”. Hon var en stor personlighet och den gladaste hund jag haft, viftade alltid på svansen!!!! Yabadabadoo, vad kul det här ska bli
Tre svarta lakritstroll….
Mamma Nora tvättar sina små